Tack själv Ulrika!
Efter viss uppdatering kan jag inte annat än instämma i din erinran. Alltid trevligt att återknyta bekantskapen som man säger! Önskar detsamma!

Generellt sett brukar man tala om att vi människor hyser ett visst inre motstånd mot allt nytt. Vi vill gärna ha goda belägg för att det nya skapar förutsättningar för bättre undervisning och ett mer effektivt lärande. En annan plausibel förklaring är att skolans arbetsförhållanden inte skapar särskilt goda förutsättningar. Som ofta förekommande skäl till att IT-praktik sällan förekommer är helt enkelt att tillräckliga förutsättningar saknas. Det saknas datorer, det saknas datorvana, det saknas kunskaper och inte minst saknas det tid. Såsom läroplaner och kursplaner är utformade idag skulle man önska att det fanns större utrymme för nya spännande pedagogiska initiativ med kreativa inslag.
I stället ökar regleringarna, den schemabundna undervisningen och kunskapskontrollerna vilket gör att den fria undervisningen med experimentella inslag tenderar att försvinna helt. Den stora frågan är emellertid hur dagens pedagoger finner sig i detta. Varför är ansvariga pedagoger så öronbedövande tysta, trots att de dagligen och stundligen påminns om att allt inte står rätt till med skolan och undervisningen i dagens Sverige? Varför?

Att lära eller inte lära med IT?

Är dagens lärare framstegsfientliga och totalt ointresserade av IT i skolan? Frågan kan lite tillspetsat ställas mot bakgrund av Skolverkets rapport om IT-användningen i skolan från i år. Enligt rapporten uppvisar våra skolor stora brister, dels vad gäller tillgången på datorer, dels beträffande anvisningar och direktiv (s.k. IT-strategi) om, hur IT ska kunna integreras i den pedagogiska processen. Anledningen till det senare kan enligt rapporten relateras till lärarens förmåga, intresse och tillgång till utrustning. Vidare framgår av Skolverket rapport, att endast en fjärdedel av lärarna använder IT i sin dagliga undervisning. Mot denna bakgrund finns det anledning ställa frågan varför IT-stödet inte utnyttjas mer i våra skolor, i synnerhet som allt fler rapporter vittnar om datorernas pedagogiska mervärde i undervisningen.
För ett antal år sedan antog jag utmaningen, att genomföra ett IT-projekt på en högstadieskola i Varbergs kommun. Resultatet visade, att endast två av de 21 deltagande eleverna i denna studie bedömdes nå upp till de krav, som kan ställas på ett källkritiskt förhållningssätt (”Informationssökning med datorstöd i årskurs 9 – ett IT-projekt med inriktningen att utveckla ett källkritiskt och demokratiskt förhållningssätt”).
Min slutsats är, att datoranvändning i skolan förutsätter tydligt formulerade strategier och en kontinuerlig pedagogisk diskussion om IT:s möjligheter och begränsningar. För att stimulera ett källkritiskt och reflekterande lärande med datorstöd krävs väl genomtänkta pedagogiska insatser redan tidigt i utbildningen. Varför inte redan i förskolan?